Att vara förälder är stort. Man hoppas och kämpar för att ens barn ska ha det bra och växa upp till att bli trygga och självständiga individer. Vägen dit är sällan rak men oftast lyckas man tillsammans hitta rätt. – Men vad gör man när den moraliska kompassen kraschar och barnet man älskar kör rakt in i en återvändsgränd av hat och våld?
 
”15-åring begärs häktad för dådet i Eslöv”
Den här rubriken kunde man läsa på SVT i augusti i år efter att en ung kille gått in på en skola i Eslöv och huggit ner en lärare med kniv. Nu har åtalet kommit och detaljerna börjar klarna.
Dådet var planerat, inspirationen hämtades från nätet där framför allt terrordådet i Christchurch var det som triggade till handling. I hans dator hittade polisen en lista på vilka som skulle dödas och i ett manifest förklarade han sitt hat mot andra grupper i samhället.
 
Det som hände i Eslöv är dessvärre inte unikt utan en del i ett större mönster. Skulle inte vilja kalla det för en trend men internationellt ser vi idag allt fler, allt yngre som dras in i extremism och hat. Orsakerna att man radikaliseras är många men när det gäller de yngsta är nätet en gemensam nämnare där extremister söker rekryter bland unga och många gånger sårbara individer.
 
Begreppen ”far right gamers” eller ”cubs of the caliphate” handlar om vuxna (läs män) som utnyttjar barn för sina extremistiska syften. När Islamiska Staten växte som snabbast utgjordes propagandan av Hollywoodsnygga referenser till dataspel populära bland unga. Och inom den radikalnationalistiska miljön har spelens chattsidor blivit jaktmark i sökandet efter unga som kan lockas in i deras mörka ideologi.
 
Nätets anonymitet skapar också möjlighet att leva ut fantasier som inte vore möjliga i verkliga livet. Online spelar det ingen roll om man är 13 eller 30, något som öppnar helt nya världar. Ett tydligt exempel är ”The Commander”, ledaren för Feuerkrieg Division. En liten men starkt våldsinriktad organisation med långt gångna planer på terrordåd i framför allt England. När MI5 lyckades identifiera personerna bakom visade det sig att ”The Commander” var en 13-årig kille i Estland.
 
Att som förälder tvingas uppleva att ens barn radikaliseras eller kanske till och med genomfört ett attentat är såklart en mardröm. Att se det barn man burit på, lärt att gå, följt hand i hand till skolan, eller spelat boll på gräsmattan med förvandlas till en person så fylld av hat att hen står beredd att döda – Hur ska man hantera det, hur ska man komma vidare?
 
Det här är ett problem med många bottnar och reaktionen från de nära anhöriga ser också väldigt olika ut. Gemensamt brukar dock vara en känsla av skuld och skam. Man isolerar sig – och blir isolerad på grund av att vänner och arbetskamrater inte vet vad man ska säga. Självkritiken är stark; Vad har jag gjort för fel? Vad skulle vi gjort annorlunda? Varför har vi inte förstått?
Det påverkar också relationen i familjen där erfarenheten tyvärr är att pappan ofta drar sig undan medan mamman lägger skulden på sig själv även om det såklart finns undantag.
 
Oavsett är detta en familj i kris, en familj i behov av stöd.
 
”När nöden är som störst är hjälpen som närmast”
Vi på Agera har under senaste åren arbetat aktivt med stöd till närstående. Det är ett inspirerande arbete där man verkligen kan göra skillnad – på riktigt.
Ibland möter vi anhöriga som tyngts under lång tid utan att ha erbjudits hjälp eller ens vetat om att den finns att få. Det kan ha lett till kraschade äktenskap, sjukskrivning eller att man helt tappat kontakten med sitt barn. Att hitta kraft och laga det som gått sönder kan såklart ta tid men det går! Med ökad kunskap kommer ökad förståelse. Något som i sin tur kan skapa nya vägar ut ur mörkret. Får man däremot tillgång till hjälp i ett tidigt skede är det fascinerande hur lite som ibland behövs för att orka ta sig vidare.
 
Att få hjälp som anhörig eller annan närstående handlar om att ges tillgång till hela bilden. Att orka stå ut och att orka stå kvar. Vägen till hjälp är heller inte komplicerad. Här behövs inga remisser eller myndighetsbeslut Det krävs bara ett mejl eller telefonsamtal.
 
Skulle du behöva stöd eller känner du någon som gör det – Hör av dig
 
Lars Stiernelöf