Imorgon den 15 oktober är det #MeToo-dagen och i år är det fem år sedan berättelserna om sexuella övergrepp började fylla sociala medier. Vad har hänt på fem år? Allt och inget skulle jag sammanfatta det. Därför får vi inte sluta prata om och arbeta för att förebygga sexuella övergrepp, vare sig det rör sig om sexuellt våld i hemmet eller sexuella trakasserier i skolan eller på jobbet.
Metoo blev ett uppvaknande för många, framförallt många män som inte hade förstått att kvinnor på riktigt utsätts för sexuella övertramp på krogen, på jobbet eller i hemmet. När berättelser bokstavligen haglade in från jordens alla hörn hösten 2017 fick många upp ögonen för problematiken. Vi fick ett språk och en ökad gemensam förståelse att kunna diskutera frågorna. Dock ser vi på Agera att det inte skett några omvälvande samhällsförändringar inom området så att vi kan slappna av. Det är fortfarande så att berättelser av sexuella övergrepp fortsätter berättas, övergrepp fortsätter att ske.
Det här med berättelser är viktigt. Det var just berättelserna som gjorde att MeToo fick sådan sprängkraft. När vi lever oss in i en annan människas liv händer något med oss. Därför måste berättelser vara något vi ska fortsätta använda i kampen för jämställdhet och allas lika rättigheter och möjligheter. Dock kanske från ett annat perspektiv.
Berättelser som kom fram under MeToo var fokuserade på övergreppen, och ”jag med”, ”jag har också varit utsatt”. Vad händer om vi också lyfter fram berättelser med positiva exempel? Berättelser med arbetsgivare som på riktigt står upp för sina anställda. Som inte skämtar bort tafsningen på firmafesten eller som faktiskt inte accepterar en chef som skämtar sexistiskt eller utnyttjar sin överordnade ställning och komma med oönskade sexuella inviter. Där förövare faktiskt får gå. Berättelser där skolor arbetar aktivt med sina elever för inkludering, trygghet och jämställdhet, både i den fysiska skolan och i digitala rum. Berättelser om människor som vågar anmäla, vågar fråga, vågar vara obekväma. Berättelser om enskilda individer som står upp för andra, ofta med en personlig risk. Det vi kallar för civilkurage.
Några sådana berättelser uppmärksammades i Karlstad den 27 augusti i år, på Raoul Wallenbergs dag. Raoul Wallenberg har fått symbolisera civilkurage utifrån hans heroiska insatser under andra världskriget. Vi var flera organisationer som tillsammans satte ett särskilt fokus på civilkurage den dagen och priset Ungt Kurage delades ut till flera ungdomar i Värmland som på ett eller annat sätt visat civilkurage.
Det var många tårar i publiken när nomineringarna lästes upp och alla fick höra vad dessa ungdomar gjort. Alltifrån att inte acceptera sexism eller mobbning i klassrummet till att gå emellan en hotfull situation på stan. Det gjorde ett otroligt intryck på alla som satt i rummet. Det kändes i luften hur alla blev lite modigare, lite mer motiverade och lite starkare att stå upp för varandra.
Det är fem år sedan MeToo och vi får inte sluta prata om de övergrepp som sker. Låt oss också lyfta de goda berättelserna, just i syfte att inspirera oss alla till civilkurage. Att mana oss till handling. För det är hos oss, enskilda individer, allt börjar.
Till dig som blivit utsatt. Du är inte ensam. Det finns stöd att få. Ta hjälp och anmäl!
En vanlig dag på jobbet ska vara fri från diskriminering, trakasserier och sexuella trakasserier. Läs gärna mer på https://envanligdagpajobbet.com/
Per Hydén
Verksamhetschef
