Mot bakgrund av senaste tidens omvärldshändelser känns det svårare än vanligt att skriva den här texten, som jag egentligen tänkt skulle handla om människors okränkbarhet, vår inneboende rätt till liv, utveckling och trygghet. Och om hur vi befinner oss i en tid där grundläggande fri- och rättigheter behöver uppmärksammas i allt större utsträckning. Men vi har inte bara blivit rejält omskakade utan också i vissa fall påminda om att saker som vi kunnat ta för givna inte längre är självklara. Så som fred i närområdet, trygghet och säkerhet.
Kanske stänger vi just nu av nyheterna för att det är för jobbigt att ta in eller så kanske vi inte vill missa ett enda inslag. Kanske funderar vi mycket över världsläget eller händelser i Sverige, hur mycket ska vi säga till barnen? Vi kan känna rädsla eller ilska, eller så kanske vi har stoppat huvudet i sanden. Vi påverkas olika av svåra händelser runtom oss men det är nog få som går oberörda. När krig, lidande och otrygghet kommer så nära och har blivit ett stående inslag är det väl inte konstigt om vi känner oss små och uppgivna.
Vidare behöver vi förhålla oss till och i vissa fall ta ställning till mycket komplexa samhällsfrågor som vi dagligen möter. Detta är inte att kräva lite av oss, och för en levande demokrati är det ju viktigt att vi är engagerade och har åsikter. Samtidigt får det inte bli viktigast att ha en åsikt bara för att eller för att välja sida om vi egentligen bör säga: jag vet inte och jag har inte svaret än, vad tycker du?
Med akuta samhällsproblem kommer det politiska ansvaret att agera skyndsamt. I ena vågskålen finns de olika intressena så som till exempel säkerhetsåtgärder, brottsbekämpning eller skydd mot kränkningar och brott. I den andra, för att återkomma till grundläggande rättigheter, finns de olika mänskliga rättigheterna. Om balansgången inte görs väl finns alltid risken att vi i stället för att lösa problemen skapar nya och löser upp rättigheterna i stället för problemen. Särskilt stor är risken om det går för snabbt därför att vi snabbt vill komma åt en lösning.
När svåra frågor så som säkerhet, yttrandefrihet och skydd mot kränkningar ligger på bordet blir det också en balansgång mellan handling och eftertanke, särskilt svårt blir det när det verkar som att vi tvingas till både och på samma gång. Vilken är den bästa kompromissen? Ska det gå fort eller bli bra?
Ansvaret vi anförtrott politikerna när det kommer till att fatta rätt beslut i rätt tid, balansera olika samhällsintressen och respektera våra fri-och rättigheter innebär ju inte att vi överlåtit precis allt vårt ansvar. Även om vi känner oss som en droppe i havet så är det ändå vad vi människor gör både i det stora och lilla som i slutändan spelar roll, på gott och på ont. Vi kan påverka med handlingar som att till exempel visa en främling omtanke, erbjuda en hjälpande hand, skänka pengar till hjälporganisationer om vi kan eller att känna tacksamhet över det vi har och på så vis värna det.
För att avrunda det här inlägget, som blev ett inlägg om svåra saker, känner jag mig tacksam till alla de som hjälper, kämpar, informerar och på olika sätt sprider omtanke och medmänsklighet. Det är en otroligt svår tid på flera sätt och med mycket ovisshet men vid eftertanke är jag i alla fall säker på att även om det finns tillräckligt som kan splittra oss så finns ännu mer som kan förena.
Nine Karlsson Norman