Hej på er bloggläsare! Idag är det min sista dag på Agera, en termin som flög förbi verkligen. Samtidigt som det gick fort så känns det även som att jag fått vara med och upplevt väldigt mycket under hösten. Har med mig mängder av ny kunskap och arbetsglädje till masteruppsatsen. Att få chansen att göra praktik på Agera har verkligen varit värdefullt.
Förutom allt det jag fått lära mig så har jag även fått chansen att göra ett projekt under praktiktiden. Fokus har varit på Barnkonventionen och närmare bestämt hur dess roll efterlevs i Värmlands grundskolor. Undersökningen började med att skapa en enkätstudie som utformades efter Barnkonventionens grundprinciper, artikel 2,3,6 och 12. Ett tjugotal enkätfrågor + tillägg med öppna frågor skickades ut till slumpmässigt valda grundskolor i Värmland där skolpersonal fick möjlighet att svara på enkäten anonymt.
Rapporten i sin helhet kommer att publiceras på hemsidan inom snar framtid, men fram till dess tänkte jag att vi ändå kan summera rapporten lite, och plocka fram resultat samt några reflektioner som uppkom efteråt.
Resultatet i enkäten visade oss att Värmlands grundskolor har ett bra och aktivt arbete utifrån Barnkonventionen, men att det finns brister i kompetensutvecklingen på grund av för dåligt med tid att kunna prioritera dessa frågor. Denna initiala data kanske inte är så chockerande tyvärr… att tiden inte räcker till för lärare i skolan. Men den känns ändå precis lika viktig att fortsätta lyfta upp. Detta visar på hur ännu en väldigt viktig grundpelare för barn och ungdomar blir kompromissad på grund utav de pressade förhållandena som lärare arbetar under. Samtal mellan kollegor och kompetensutveckling inom mänskliga rättigheter var något som man såg väldigt positivt på, men det konstaterades att hopklämda scheman med korta raster och stora klasser skapade hinder att hinna med allt. Detta kombinerat med att alla barn är sina egna individer och behöver olika anpassningar, har olika behov och förutsättningar. Samtidigt som barnens liv utanför skolan spelar en central del även i skolan när det kommer till dessa frågor så skapades snabbt stor komplexitet. En komplexitet som skapat ett behov av mer dialog om ämnet.
Det vi kan säga är i alla fall att barnkonventionens principer är väldigt närvarande och det finns ett aktivt arbete med mänskliga rättigheter i Värmlands grundskolor. Något som är väldigt roligt att se! Behovet att ge mer utrymme för samtal och samverkan mellan skolpersonal sinsemellan och det närliggande samhället runt dessa frågor blir en utav nyckeldelarna som behöver tas med framåt.
Barnkonventionen är skriven så att man ska kunna ge varje barn en individuell anpassning. Detta är både styrkan och svagheten med barnkonventionen i sig, att en bred tolkningsbarhet av skrivelsen kan ibland skapa otydlighet för att kompensera till anpassningsbarheten. Detta innebär att man måste ha tid till att diskutera och reflektera kollegor och barn sinsemellan för att kunna leva upp till det barnkonventionen begär utav oss.
Med detta sagt så vill jag tacka för mig, nu kommer jag fortsätta mina studier med fokus på mänskliga rättigheter och barnkonventionen från Universitetet. Och precis som alla ni andra där ute i samhället så fortsätter vi kämpa på tillsammans för att göra vardagen bättre för alla!
Tack för mig!
/Johan
