Samtalet om barn som rättighetsbärare började redan tidigt 1900-tal och under det senaste århundradet har mängder av eldsjälar bidragit till den utveckling kring barns rättigheter som vi ser idag. Att barnkonventionen finns är jättebra, men det räcker inte att den bara existerar utan vi måste självklart också ha kännedom om den. Det är en nödvändig grund för att kunna tillgodose barnets rättigheter. Barn är rättighetsbärare, och som vuxen finns det ett ansvar i det.
I barnkonventionen finns det 54 artiklar och artikel 1–42 blev lag i Sverige januari 2020. Definitionen på vilka som menas när man säger barn är enligt artikel 1 varje människa under 18 år.
Alla artiklar fyller sin funktion och det finns ingen artikel som ska prioriteras mot en annan, barnkonventionen är hel och odelbar. Artiklarna samspelar med varandra och tolkning av konventionen kräver att man skapar sig en helhetssyn. Med detta sagt så kan man utgå ifrån artikel 2,3,6 och 12 som är barnkonventionens fyra grundprinciper, och vi ska i detta inlägg titta lite närmare på dessa.
Artikel 2: Alla barn har samma rättigheter och lika värde. Ingen får diskrimineras.
Artikel 3: Barnets bästa ska beaktas i alla beslut som rör barn.
Artikel 6: Varje barn har rätt till liv, att överleva och utvecklas.
Artikel 12: Alla barn har rätt att uttrycka åsikter och vuxna ska lyssna och beakta deras åsikter.
Dessa fyra artiklar skapar grunden för barnkonventionens barnsyn. De fungerar därav som vägledare för tolkning av de andra artiklarna. Och när det kommer till just tolkning och förståelse så brukar begreppet barnets bästa och vad det innebär vara svår.
I boken Implementering av barnkonventionen – med hjärta och hjärna (2019)skriven av Marie Lundin Karphammar så beskriver författaren att vi först och främst måste ha en verktygslåda med flera perspektiv som vi kan utgå ifrån för att förstå barnets bästa. I verktygslådan behöver vi bland annat ha med oss barnperspektiv, barnrättsperspektiv och barnets eget perspektiv.
Författaren lyfter upp att barnperspektiv syftar till teorin hur vuxna ser på barns olika situationer. I detta så handlar det om hur vuxna tolkar det barn ser, till skillnad från barnets eget perspektiv vilket är när barn själva ger uttryck för situationen. Barnperspektiv grundar sig i att vuxna ska se och respektera barnens egna behov, åsikter och intressen. Barnrättsperspektivet grundar sig i att varje barn ses som en rättighetsbärare. De är individer med egen personlighet, egna behov och intressen. Detta innebär således att barn har rätt att bli hörda och deras åsikter ska bli beaktade. Deras deltagande och egenmakt är en central del i alla beslut eller ärenden som berör barnen själva.
Om vi nu tar oss an och skapar ett scenario av detta, hur kan det se ut?
En elev i årskurs 4 har haft lite svårt att klara matematiken, man har försökt lite olika metoder men tänker att skolans mattegrupp är ett bra alternativ. Eleven har själv uttryckt att det är störande ljud i klassrummet och känner sig stressad av det, barnets eget perspektiv. Läraren tolkar det barnet säger som att det är störningsmoment i klassrummet och får tanken om att eleven kanske skulle gå till skolans mattegrupp. I mattegruppen är det färre elever och lugnare miljö så detta är förhoppningsvis i linje med vad som är barnets bästa. Här har man tagit sig an ett barnperspektiv. Vi går sedan in med ett barnrättsperspektiv och samtalar med eleven. ”Jag tror att mattegruppen är en tystare plats som kommer att hjälpa dig med matematiken, vad säger du om att vi prövar detta”? Eleven uttrycker då stor oro därför att det kanske är äldre elever från årskurs 5 eller 6 där, och tycker det är otäckt. Vår kunskap har nu utvecklats ytterligare, och det som tidigare ansågs var barnets bästa med mattegrupp visar sig nu inte vara det. Samtalet går vidare och de båda kommer fram till att bordet utanför klassrummet är det bästa alternativet för tillfället. De har i detta scenario beaktat barnets bästa i ett beslut som rör dem och kommit fram till en alternativ lösning på problemet här och nu.
Reflektion
Det jag önskar förmedla med denna text är således att vi alltid måste bredda våra perspektiv och ha samtal med barn såväl som vuxna omkring oss för att öka vår kunskap. Det vi ibland tror är rätt kanske inte alls stämmer överens med vad en annan tycker. I exemplet ovan så ser vi hur samverkan mellan olika perspektiv och dialogen med eleven gav oss en lösning på problemet. Framför allt med barn i bilden där maktdynamiken är väldigt påtaglig krävs en dialog som ger förutsättningar till ett inkluderande och utvecklande samtal. Barn behöver känna trygghet och tillit till de vuxna som finns i deras närhet. Genom att tidigt lära barn dessa aspekter av att våga samtala och säga vad de tycker och känner, och även få bekräftelse på att andra lyssnar och tar in det som sägs så skapas mer samhörighet. Något som jag i längden ser som en bidragande faktor till utvecklingen för demokratin.
Tack för mig, trevlig helg!
// Johan
Referenslista
https://unicef.se/barnkonventionen/las-texten
Lundin Karphammar, Marie (2019). Implementering av barnkonventionen: med hjärta och hjärna. Lund: Studentlitteratur
