Agera Värmland är tillsammans med flera offentliga och idéburna organisationer med i nätverket Se Mig som varje år vecka 47 uppmärksammar barn och barns rättigheter i länet med aktiviteter och opinionsbildning. Årets tema har varit rätten till utveckling och hälsa.
Jag gör en tillbakablick av en fin vecka och konstaterar att det alltid är lika givande och roligt att få arbeta med andra som brinner för att människor ska få det bättre på något sätt.
Andra reflektioner är att, fast att jag också vill fokusera på allt det positiva som sker och allt fint arbete som görs vilket är väldigt viktigt att lyfta fram, så kretsar tankarna kring bitarna som fattas och barnen som drabbas. Vi får hjälpas åt att få med båda perspektiven.
Och det är svårt – frågan om barns rättigheter är svår.
Självklart håller vi alla med om att barn har samma rättigheter som vuxna, och att barn är extra skyddsvärda, det är inte så svårt. Men hur ska vi göra för att barnet ska få bättre tillgång till sina rättigheter. Det barnet som har det tufft hemma, barnet som inte kan förlita sig på sina närstående vuxna, barnet som inte får sin rätt till utbildning tillgodosedd eller det barnet som är på väg in på fel banor i sökandet efter tillhörighet.
Ett stort ansvar ligger på oss vuxna.
Diskriminering av barn är ett dilemma på fler än ett sätt, för vem vill inse att vi diskriminerar barn i vårt samhälle? Jag vill mena att likväl som det finns former av diskriminering som drabbar barn utifrån till exempel deras funktionsnedsättningar eller etniska bakgrund, finns det samtidigt former av diskriminering, brott och kränkningar som drabbar barn för att de är just barn.
Delaktighet och inflytande har kommit upp flera gånger under veckan, som en av de viktigaste faktorerna när det kommer till att stärka barns ställning. När barn har tillfrågats har de beskrivit att de vill ha fler trygga vuxna som ser dem och hör vad de säger och som ställer rätt frågor.
Att Barnkonventionen blev svensk lag 2020 var ett framsteg i sig, men inte målet. Det handlar i stället om ett paradigmskifte som stundtals kan kännas svårt att greppa, men som innebär att samhällets olika delar måste anpassas bättre efter barn och att vi vuxna måste bli mer aktiva och medvetna.
Ett bättre, godare, tryggare, klokare, demokratiskt eller mer hållbart samhälle – kalla det vad vi vill – men det måste nog börja med barnen.
Tack till alla som deltagit under veckan och hjälpt oss att uppmärksamma frågorna!
/Nine
