Hej tomtegubbar slå i glasen, nu är det jul igen och nu tändas tusen juleljus. Natten är stilla och Karl-Bertil Jonssons far skrockar fryntligt och skruvar på mustaschen när han står där med glöggen i hand. Julen är en fin tid. Vi pyntar och pysslar och stressar och står i. Mest av allt vill vi bara umgås med nära och kära. Samtidigt när man, som vi på Agera Värmland jobbar inom den ideella sektorn innebär också julen en klump i magen eftersom vi vet att allt detta inte är för alla.
Ett julevangelium för alla – utvalda
Nu är nog julstöket i gång hemma hos de flesta av oss. Vi städar och pyntar, bakar och pysslar. Vi rusar omkring på stan för att hitta alla julklappar vi måste ha, eller i alla fall tror att vi måste köpa. Inte glömma lilla Kalle eller faster Margit. Och så barnens julkonsert såklart och förskolans bedårande luciatåg med lucior och tomtar och kanske en liten dinosaurie borta i ett hörn. Mycket ska hinnas med innan vi mätta och trötta somnar framför Kalle Anka vid halvfyratiden på julafton.
Fast julen är inte bara en tid när vi virar in oss i julklappspläden och spelar julklappsspelet. Julen är också en tid när skillnaden mellan den som har och den som saknar blir alltför uppenbar. Samtidigt som borden dignar av korvar och skinkor är det många som kämpar för att få tillvaron att gå ihop. Det är ovärdigt och högst orättvist i ett rikt land som Sverige.
Jag tycker faktiskt synd om alla som fortsätter springa, alla som kanske ser sina närmaste men framför allt ser sig själva. De vet inte vad de missar. Att på riktigt få göra skillnad för nån annan är på ett märkligt sätt det mest egoistiska man kan göra. I förra veckan såg jag filmen One Life som handlar om Nicky Winton som räddade judiska barn från Prag i upptakten av andra världskriget. En replik fastnade hos mig – ”Jag kan, därför måste jag”. Winton och hans vänner räddade livet på 669 barn, bara för att man kunde. Tänk om alla vi som kan, kunde göra lite mer för den som inte, kan.
När nöden är som störst är dock civilsamhället som närmast. Det är nu som julens äkta hjältar kliver fram. Osjälviskhet, solidaritet, omtanke, omsorg. Det finns många fina, mjuka och vänliga epitet som går att sätta på alla de som ger av sin tid för andra. Alla de som helt utan motkrav gör allt för att också den som inte ingår i julens priviligierade krets ska ha det lite bra. Kanske inte just för att det är jul, utan för att det är mörkt och för att det är kallt.
Där samhället sviktar står den ideella sektorn beredd att rycka in. Och vilken skillnad de gör!
Om du inte redan är en av dessa hjältar kanske det är dags att testa – Vore inte det att ge dig själv en julefrid du kanske aldrig tidigare fått uppleva.
//Lars
Enligt Region Värmland fanns det vid senaste räkningen 5444 ideella föreningar i länet vilket gör att Värmland har fler ideella krafter än genomsnittet i landet. Vill du veta mer? Kontakta Värmlands Idéburna som är ett samarbete mellan Regionen och civilsamhället.
