Har barn möjlighet till upprättelse om deras rättigheter inskränks? År 2011 upprättades ett tredje tilläggsprotokoll (TP3) till FN:s barnkonvention och verkställdes 3 år senare, 2014. Innebörden med tilläggsprotokollet är att det ska ses som ett hjälpande verktyg och klagomålsprocess för barn som vill utkräva sina rättigheter, och som då kan vända sig till barnrättskommittén. I Sverige har tilläggsprotokollet ännu inte införlivats, vilket medför att barn inte kan utnyttja denna typ av resurs.
När ett barn blir diskriminerad, kränkt eller trakasserad finns det flera aktörer att vända sig till, alla kan inte driva enskilda ärenden men de kan bistå med olika former av insatser och åtgärder. Beroende på vad det är för typ av ärende så distribueras dessa till olika tillsynsmyndigheter, såsom Socialtjänsten, Diskrimineringsombudsmannen eller Barn- och ungdomspsykiatrin. I många fall kan även ett ärende beröra flera aktörer, vilket kräver samverkan som i sin tur kräver resurser. Resurser som inte alltid finns eller räcker till och som därmed resulterar i att barnets bästa och rättigheter försummas. Det kan även handla om rättigheter i form av åtgärder eller hjälp som barnet blir berövad, i exempelvis ärenden som hamnar mellan stolarna hos aktörer.
Barnkonventionen, eller barnets rättigheter, är ett internationellt avtal som syftar till att ” […] barn är individer med egna rättigheter, inte föräldrars eller andra vuxnas ägodelar” (UNICEF u.å.). Alla 54 artiklar i barnkonventionen har sitt syfte och är lika viktiga. En artikel som blir väsentlig att ta upp i samband med denna text är artikel 2, vilket lyder; Alla barn är lika mycket värda och har samma rättigheter. Ingen får diskrimineras.
Det står i likhet med FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna i artikel 7;
Alla är lika inför lagen och är berättigade till samma skydd av lagen utan diskriminering av något slag. Alla är berättigade till samma skydd mot alla former av diskriminering som strider mot denna förklaring och mot varje anstiftan till sådan diskriminering.
Ingen, oavsett ålder, får diskrimineras. Men har barn samma rättigheter och möjligheter som vuxna när det gäller till exempel ett barn som vill få upprättelse och överklaga ett beslutsfattande? Ett beslut som möjligtvis tagits utifrån de vuxnas perspektiv och inte utifrån barnets bästa som benämns i barnkonventionens artikel 3. (För mer inblick i detta se föregående blogginlägg – Barnkonventionen, perspektiv på ”barnets bästa”). Det blir också en fråga om begränsning i sådana här situationer då barn som vill lämna klagomål i princip alltid behöver ett godkännande från vårdnadshavare.
”Det är stor skillnad för ett barn på̊ att ha rätt och få rätt” (Barnrättsbyrån 2020). Det tredje tilläggsprotokollet skulle kunna ses som en pusselbit som saknas och som skulle kunna implementeras för att ge barn bättre hjälp och förutsättningar till att få upprättelse när deras rättigheter kränkts eller inte blir tillgodosedda. En möjlighet för barn att föra sitt ärende vidare till en högre nivå, precis som vuxna i Sverige kan. Något positivt i och med detta är dock att det just nu pågår en utredning som ska se över om Sverige ska ratificera TP3, ett beslutet som kommer att redovisas senast i augusti 2023.
Jag avslutar detta blogginlägg med artikel 4 ur barnkonventionen:
”Varje stat ska ta ansvar för och nyttja sina resurser till fullo för att uppfylla barns rättigheter. Där det behövs ska stater samarbeta internationellt”
Louise Claesson
Praktikant
https://fn.se/wp-content/uploads/2016/07/Allmanforklaringomdemanskligarattigheterna.pdf
https://www.regeringen.se/499436/contentassets/e968ab113e704361912327bb0fb593ab/dir-2022-35.pdf
