Barnkonventionen är en signal om och bekräftelse på att barn är en särskilt sårbar grupp i samhället som är i behov av extra skydd, samtidigt som de är individer och självständiga rättighetsbärare. Att barns ställning i det vuxenanpassade samhället måste stärkas vet vi. Vi vet också att barn och unga utsätts för olika former diskriminering genom exempelvis rasism eller bristande stöd i skolan utifrån funktionsnedsättning. Detta vet vi baserat på bland annat antidiskrimineringsbyråernas såväl som Diskrimineringsombudsmannens (DO) statistik.
Men obefogad särbehandling (diskriminering) av barn på grund av att de är just barn, vad kan vi säga om det? Utöver att barn inte har fått eller får sina mänskliga rättigheter respekterade och skyddade i tillräcklig utsträckning finns också diskurser inom akademin som pekar på att diskriminering av barn, för att de är just barn, existerar och till stor del har förbisetts.[1] Detta låter för vissa kanske inte vare sig nytt eller kontroversiellt, samtidigt är det kanske inte med detta klarspråk eller i dessa termer som vi oftast berör ämnet.
Diskrimineringslagen förbjuder diskriminering som har samband med de sju diskrimineringsgrunderna kön, sexuell läggning, etnisk tillhörighet, könsidentitet eller könsuttryck, funktionsnedsättning, religion och ålder. Diskrimineringsgrunden ålder är den senaste av de idag sju diskrimineringsgrunderna att införas i svensk diskrimineringslag, den tillkom som diskrimineringsgrund 2009. Det var mot bakgrund av EU:s arbetslivsdirektiv som regeringen beslöt att ålder skulle införas som en diskrimineringsgrund.[2] Denna diskrimineringsgrund inrymmer dock alla åldrar och därmed är barn och unga likväl som äldre skyddade mot diskriminering på grund av sin ålder.
Bakgrunden till ålder som diskrimineringsgrund är alltså arbetsrättslig och när vi pratar om åldersdiskriminering är det vanligt att vi tänker på sammanhang där äldre diskrimineras och oftast just inom arbetslivet. Detta återspeglas också i den statistik vi kan hitta hos exempelvis DO. ”Åldersdiskriminering av barn” är dock något vi sällan hör talas om, om alls.
Diskriminering handlar om att bli orättvist behandlad i jämförelse med andra som är i en liknande situation, på ett sätt som har samband med ens kön, ålder etc. Det finns förstås många lägen då barn och vuxna måste behandlas olika, där exempelvis åldersgränser är en vanlig olikbehandling, till skydd för barnet. Samtidigt ser vi att viss olikbehandling ifrågasätts, till exempel barn och ungas begränsade möjligheter till politiskt inflytande i samhället de lever i, självständighet i klagomålsförfaranden och rättsprocesser vid kränkningar och annat de drabbas av.
Den historiska aspekten av utvecklingen av barns rättigheter, som med många gruppers rättigheter, påminner om att dessa saker förbluffande nog inte är, eller var, självklara och att de har förändrats drastiskt över tid. Barnaga, som i Sverige förbjöds i hemmet och i skolan 1979, är kanske ett av de tydligaste och mest häpnadsväckande exemplen på strukturell diskriminering av barn som kan sägas ha skett på grund av egenskapen att vara barn (kopplat till uppfostran). Sverige var först med förbudet och flera länder saknar än idag ett förbud.
I september förra året ställdes 32 europeiska länder, däribland Sverige, inför rätta av 6 ungdomar från Portugal för underlåtenhet att motverka klimatförändringarna och säkerställa framtiden för yngre generationer. Målsägande var 4 ungdomar och 2 barn och de menade att länderna misslyckats med sina åtaganden att skydda deras rätt till liv samt rätt till skydd för privat- och familjeliv genom sin underlåtenhet. De anför också att detta misslyckande utgör diskriminering av dem på grund av ålder. De målsägande argumenterade att ländernas underlåtenhet att agera påverkar yngre generationer i större utsträckning då de kommer att leva längre med klimatförändringarnas effekter vilka också antas förvärras över tid. Det historiska målet prövades i Europadomstolen för mänskliga rättigheter i Strasbourg i höstas, framför 22 domare och med över 80 offentliga juridiska biträden från olika länder. Nu inväntas domen och hur den än faller ut bör vi i alla fall kunna säga att det är ett historiskt mål för barnrätten. [3]
Med Barnkonventionen som lag måste beslutsfattare överväga vad barnets bästa i situationen är och vad som bedöms vara barnets bästa ska beaktas i första hand. Lämplig hänsyn ska tas till barns åsikter i frågor som rör dem.
Vi vet att många barn och unga mår väldigt dåligt och att de vistas i riskfyllda miljöer till exempel online, i skolan och i hemmet. Samtidigt som många barn lever i en ofattbar utsatthet i en vuxenvärld som tycks bli kallare och kallare har Barnkonventionen potentialen att ge många barn den röst de så länge behövt. Konventionens ikraftträdande som lag i Sverige får sägas vara en ljusglimt och förhoppningsvis början på en stadig utveckling. I och med den barnrättsjuridik som nu måste efterlevas kan barns position i samhället framhävas ytterligare.
Det finns mycket kvar att säga inom ämnet som i delar fortfarande är relativt outforskat. Detta inlägg kan inte fånga upp alla dimensioner som bör nämnas utan kanske snarare kan vara en ingång till flera frågor som aktualiseras i och med Barnkonventionen.
Nine Karlsson Norman
Juridiskt ansvarig, antidiskriminering och rättigheter
[1] Se till exempel forskningsprojektet Treated Like a Child: Children and Age Discrimination Law in Sweden and the UK och Elisabeth Young-Bruehl (2009) Childism—Prejudice against Children, Contemporary Psychoanalysis.
[2] Diskrimineringslagens förarbete, Prop. 2007/08:95.
[3] 33 europeiska länder stäms för bristande klimatåtgärder | SVT Nyheter ; How children are taking European states to court over the climate crisis – and changing the law (theconversation.com) För praxis i Sverige se till exempel: Rättspraxis gällande barnkonventionen – Barnombudsmannen