Föräldrar till gamers?

Hej på er!
Denna veckas blogginlägg kommer ägnas åt er som är föräldrar eller närstående till barn och unga som gamear. Jag kommer gå igenom positiva och negativa delar med gaming samt dela med mig av några verktyg som jag anser viktiga i det kontinuerligt utvecklande samhället vi lever i idag för att hjälpa er framåt tillsammans. 

Två sidor av samma mynt

Precis som det mesta i livet så finns det gott och ont. Gaming är inget undantag, vid rätt användning kan gaming skapa förutsättningar till stärkta sociala relationer, underlätta inlärning samt skapa engagemang bara för att nämna några få. Vid fel användning kan det leda till social isolering och beroende. Oavsett vad så finns även risken att man stöter på våldsbejakande tankegods.

Jag ska här göra en liknelse till bilkörning innan vi går vidare för att skapa en förståelse till varför det är viktigt att som närstående sätta sig in i gamingvärlden numera. Om man åker bil så finns alltid en risk att en olycka kan hända, oavsett hur duktig man är på vägarna så finns det andra trafikanter. Men om vi tar körkort, sätter på oss bälte och följer trafikreglerna så har man skapat bättre förutsättningar.

Gaming är idag den största fritidssysslan i världen och nästa generation växer upp i det oavsett om vi gillar det eller inte. Så en förkunskap (ett körkort) på området för att säkra trafiken för de yngre är minst sagt livsviktigt!

Dr Alok Kanojia

Dr. Kanojia, eller ”Dr. K” som han ofta benämns som i gamingvärlden är en specialistläkare i psykiatri från USA. Han är en utav de första som dedikerat stora delar av sitt yrkesliv till kopplingen mellan hälsa och gaming. I hans bok How to raise a healthy gamer som precis släpptes så beskriver han flera viktiga delar kopplat till våra sinnen, ett av dem första avsnitten handlar om dopamin, kroppens eget lyckohormon.

Dopamin är involverat i hur vi formar våra beteenden. När vi får en dopaminrush så mår vi bra och naturligt så vill vi därav repetera det beteendet för att må bra igen.

”Wow det där var roligt, det gör vi igen!”

Dopamin har en otroligt viktig funktion för oss som människa, men spelutvecklare har blivit extremt skickliga på att maximera dopaminnivån i vår hjärna medan vi spelar spel. Genom att kontinuerligt få dessa högre doser av dopamin medan man spelar så bygger vi upp en tolerans och blir vana vid större dopaminrusher. Något som kan skapa problem vid det tillfället vi går bort ifrån spelen. Om vi i stället läser en bok och får en normal nivå av dopaminpåslag efter vi läst klart, vad händer då? Jo… kroppen reagerar knappt och man får inte den där ”må bra känslan” alls. Här ser vi en direkt orsak till att spelberoende växer fram, även om dopaminet i sig är en av många komplexa delar som kan vara en bidragande orsak till exempelvis spelmissbruk så skapas det problematiska delar kopplat till radikalisering med detta.

Forskning och studier

Forskningen har varnat för så kallade toxiska online-miljöer. Toxisk kommer ifrån engelskans toxic och betyder giftig. Ett vanligt begrepp inom spelvärlden för att beskriva en negativ/destruktiv plats där bland annat rasism och misogyni (kvinnohat) är normaliserat. Hur ska man kunna lämna dessa miljöer som barn när det samtidigt ger högre ”må bra” doser av dopamin att vara kvar där, även om det är toxiskt?

I projektet Resilient gamers som jag ingår i gjordes förra året en enkätundersökning där 123 personer i åldrarna 13–25 utfrågades. Utav dessa så sa 65% sa att de själva mottagit hat, hot eller kränkande kommentarer men 61% upplevde fortfarande en sammanställd positiv inställning till sin vistelse inom spel eller på spelplattformar. Man väljer alltså, trots detta toxiska hav, att simma vidare. Och det är i dessa vatten som de radikaliserade tankegodset florerar. Barn har i dessa miljöer en risk att mötas och även fördjupas i våldsbejakande ideologier utan att ens själv vara medveten om det. I SVT så gjordes nyligen en intervju med forskaren Christer Mattsson vid Segerstedtinstitutet, Göteborgs universitet som också påpekade hur radikaliseringssträckorna kan vara så korta som veckor för vissa. Något som än mer lyfter upp problematiken. 

Jag har tidigare belyst hur online och offline-världen idag samspelar med varandra och man ska inte se det som två separata sfärer. Men samtidigt får man inte heller likställa dessa två med varandra. Den digitala världen accelererar med ett tempo som den verkliga världen inte hänger med i, och dess påverkan på oss människor visar sig varje dag.

Er roll in i framtiden

Det är här jag vill att ni som läser kommer in i bilden på riktigt. För att lyckas i arbetet med att skapa en tryggare miljö i online-världen så krävs det en kombination av förebyggande arbete med aktivt engagemang från er i offline-världen. Att ha fördomar om gaming och stå på utkanten är både orättvist och osakligt. Forskningen säger inte att spela spel i sig är det farliga, men just nu är det där alla vistas och överlappningen mellan radikaliserade individer och övriga gamers förklaras således av spel och spelplattformarnas enorma popularitet bland yngre. Onlinevärlden har skapat en plats där alla är tillgängliga och spelen har skapat starka incitament att vara kvar.

Vi har ett gemensamt ansvar att ta del av denna värld och utbilda oss själva. Stäng inte av spelet och förbjud ditt barn från att någonsin vara online. Det skapar mer lockelse att ta sig dit på egen hand. Ta tid att engagera dig och var delaktig! Genom delaktighet så främjar du en diskussion om deras vistelse i olika spelmiljöer och kan vara med och moderera det som händer för att motverka att de dras in i radikaliserande processer.

Så vad jag önskar ifrån er är dessa saker:

1. Koppla föräldrakontroll så ni ser vilka som försöker lägga till era barn som vänner och ha översikt på vilka spel de spelar.
2. Var med i spelgemenskapen ibland och se vilken typ av miljö det är. Om den är toxisk så kanske det finns behov att reglera deras deltagande beroende på barnets ålder och mognad.
3. Var vaksam på hur skärmtid påverkar just ert barn. Där är ni experterna, ingen känner dom så bra som ni! Vissa kanske klarar av flera timmar än andra. Jag skulle inte rekommendera någon specifik tidsbegränsning utan i stället sätta sig in i processen och göra en enskild bedömning.  
4. Det sista, men kanske viktigaste av allt. Att sätta gränser handlar om att skapa riktlinjer att förhålla sig till och utveckla med tiden. Inte ett mål som ska nås så fort som möjligt. Har ni för ambitiösa mål direkt så kommer det misslyckas! Se det som en träningsresa. Man springer inte personbästa första dagen man börjar med löpning. Det är en kontinuerlig process som måste få ta tid! Om det ni först såg som ett mål, låt oss säga att stänga av spelandet klockan 21:00 på vardagar. Då är det en vinst om ni första veckorna lyckas 1 av 5 dagar. Skapa realistiska mål som ni kan bygga på över tid tillsammans.

Så, detta inlägg kanske inte ger er körkort direkt… men vi kanske kan likställa det med en första teorilektion?

Vill ni veta mer om detta område så tipsar jag er att läsa min kollega fil. Dr Sara Johanssons kunskapsöversikt – Virtuella världar och verkliga hot där ni får dyka ner djupt i den befintliga forskningen på gaming och radikalisering.

Läs även Dr Alok Nanojias nya bok – How to Raise a Healthy gamer där ni får en fulländad guide om hur man som förälder kan förbättra sitt barns gamingvanor (obs, boken finns endast på engelska för tillfället).

Jag kommer genom året att bygga vidare på ämnet. Till dess, tack för att ni läste veckans inlägg.

Ha en trevlig helg!

Mvh Johan