På internationella kvinnodagen handlar mycket om kvinnors utsatthet på olika sätt. Det är viktigt att sådana frågor lyfts, men vi kan inte bara se den bilden. Vad det gäller våldsbejakande extremism ses kvinnor ofta som offer, som lurade eller missledda, och det gör det lätt att missa vad som försiggår. Kan vi inte se att kvinnor är aktörer, att de också kan ha en stark ideologisk övertygelse och fyller en viktig funktion i radikalisering, kommer vi misslyckas med att motverka våldsbejakande extremism och ideologiskt motiverat våld.

Vi vet att män utför våld i betydligt högre utsträckning och att de allra flesta ideologiskt motiverade våldsdåden begås av pojkar och män. Det gör att fokuset lätt hamnar på männens roll inom extremism, både vad det gäller förebyggande insatser, tidiga tecken på radikalisering och stöttning i avradikaliseringsprocesser. Vi riskerar glömma bort kvinnorna, med resultatet att de inte får det stöd som behövs.

Kvinnor finns med i alla extrema miljöer på olika sätt. Precis som männen råkar de ofta illa ut i våldsbejakande organisationer, både av personer i rörelsen och personer utanför som är emot det de står för. Det ligger dock närmare till hands att se kvinnor än män som offer. I debatten kring de så kallade IS-kvinnorna hör vi hur de blev vilseledda eller lurade av män att åka till Syrien, av kärlek, hjärntvätt eller bristande förstånd. När vit-maktrörelsen diskuteras nämns sällan kvinnorna alls men gör de det är det som underdåniga fruar som antagligen misshandlas och är för rädda för att lämna sina makar. Naturligtvis kan den bilden stämma, utsattheten är något vi måste jobba med, men vi kan inte enbart tänka på kvinnor som offer utan egen agens.

Vare sig kvinnor är med och utövar våld eller inte, det kan se olika ut mellan olika grupper och individer, så har de stor effekt på våldsbejakande rörelser. Inom vissa rörelser är kvinnor drivande bakom våldet. I rörelser där kvinnor ges en traditionell roll möjliggör de våldet genom att sköta andra saker. Att de inte själva använder våld betyder inte att de inte står bakom det som sker. De fyller en viktig roll i radikaliseringen och propagandan, och har ofta själva starka övertygelser. Utan kvinnorna som lockar in i rörelser och uppmanar till våld skulle få radikala rörelser överleva.

Vill vi motverka våldsbejakande extremism måste vi förstå kvinnors engagemang. Vi kan inte blunda för kvinnor med våldsbejakande ideologiska övertygelser och placera dem i ett offerfack utan att hantera extremismen och ideologin.

Vill vi minska tillväxten till organisationer som Nordiska motståndsrörelsen eller IS måste vi se kvinnor som aktörer med egna agendor och mål, även i de situationer det inte är lika trevligt att tänka så. Annars kommer vi inte upptäcka tecken på att kvinnor och flickor håller på att radikaliseras. De som har engagerat sig i våldsbejakade rörelser riskerar dessutom att inte få det stöd som krävs för att avradikaliseras och lämna den destruktiva extremismen bakom sig.

Hanna Finell 
Handläggare inom Våldsbejakande extremism på Agera Värmland