För att en demokrati ska fungera krävs det att medborgarna har tillgång till information om viktiga samhällsfrågor och vad som sker i omgivningen. Den informationen förmedlas oftast via media. Journalister har därför ett mycket viktigt jobb för demokratin. Vi vet dock att mediarepresentanter utsätts för påverkansförsök, vilket i förlängningen kan påverka inte bara nyhetsrapporteringen utan också vilken information medborgarna kan läsa i tidningarna, se på TV eller höra i radio. Hur ser lägesbilden ut vad det gäller hot och hat mot media i Värmland? Agera Värmland har intervjuat Jenny Norberg, som under 2021 var kanalchef på P4 Värmland, Tomas Skoglund som under 2021 var redaktionschef på SVT Värmland, och Morgan Schmidt som är chefredaktör på Värmlands Folkblad (VF) – representanter från länstäckande radio, TV och tidning – för att ta reda på deras upplevelser.
Särskilda frågor
De frågor som har väckt mest upprördhet och kan trigga både hat och hot har tidigare varit vargjakt, byggandet av muminparken och moskésbygget på Rud. Tomas beskriver att de vet på förhand ungefär vilka ämnen som kommer trigga reaktioner: ”invandring, flyktingpolitik, vargfrågan, vaccin och covidrestriktioner”. Det har varit två läger kring coronarestriktionerna vilket har rört upp en hårdare stämning, men samtidigt upplever varken Jenny, Tomas eller Morgan att det har varit ett så stort problem med hat och hot, åtminstone inte riktat mot media. ”Det är mer kritik på ett rimligt vis, man får ju vara kritisk såklart” anser Morgan.
Lite hot men mer hat i sociala medier
Jenny, Tomas och Morgan delar bilden av att regelrätta hot är sällan förekommande. Däremot beskrivs hat, eller ett hårt tonläge, särskilt i sociala medier: ”Det förekommer ju, kanske mest då på sociala medier, kanske inte rena hot men det kan i alla fall bli ganska otrevligt ibland”, beskriver Jenny, om sin tid på P4 Värmland. Alla tre beskriver olika tillvägagångssätt de har för att minska hatet i sina kanaler. Att ha tydliga kommenteringsregler och att själva vara närvarande i kommentarsfälten hjälper till stor del men det kan även hända att de väljer att låta bli att göra ett inlägg på sociala medier i en fråga de vet kan väcka stor upprördhet och istället bara publicera den som en nyhet i sina traditionella kanaler och på hemsidan.
Även VF, som känner sig ganska förskonade beskriver hur de relativt frekvent får plocka bort nedsättande kommentarer. Sedan deras digitala artiklar har låsts bakom en betalvägg, alltså bara tillgängliga för prenumeranter, upplever Morgan att hatet minskat. Han tror att det beror på att de inte längre når en läsarkrets utanför Värmland på samma sätt och heller inte hamnar på mer nischade hatiska internetforum. Där är situationen annorlunda för SVT Värmland och P4 Värmland, där alla publiceringar är öppna för allmänheten och relativt ofta hamnar på SVT:s eller SR:s rikstäckande sändningar. Tomas upplever att en nyhet kan ”explodera” när den hamnar på rikssiten och röra upp en helt annan typ av reaktioner än när den delas lokalt. Han beskriver också grupper som systematiskt kommenterar allt SVT publicerar på vissa områden, exempelvis immigration, där avsändarna av hoten eller hatet i kommentarsfält, via e-mail eller telefon ofta inte är värmlänningar.
Påverkas av samhällsströmningar och allmän misstro
Det finns en känsla av en allmän misstro mot media och journalister. Globala anti-etablissemanget-strömningar, som kanske bäst exemplifieras av Donald Trumps anhängare, smittar av sig i Sverige och får också viss effekt på Värmland. ”Det finns ett hat, eller kanske snarare en skepsis eller misstro mot journalister som sådana i vissa typer av grupper. Att man tycker att journalister är vänster och journalister ljuger och så vidare”, beskriver Morgan. Han ser dock inte att det har en så stor effekt lokalt och menar att det är skillnad mellan olika typer av media: ”Förtroendet för lokalmedia har varit ganska stort hela tiden och är fortfarande ganska stort”. Tomas beskriver dock hur SVT Värmland kan märka av hur journalister blivit mindre fredade. De har en särskild position eftersom de fungerar lite som en symbol för ”statsmedia” och får representera allt SVT gör från nyheter till humor och debattprogram, även om det har väldigt lite med vad SVT Värmland gör. Tomas beskrev en händelse för några år sedan när personer som var missnöjda med den allmänna rapporteringen om Syrien försökte ta sig in på SVT Värmlands kontor på ett våldsamt och obehagligt sätt.
Skillnad i hat och hot
Jenny, Morgan och Tomas beskriver lite lika upplevelser. Morgan ser exempelvis att det är betydligt mindre hat eller hot riktat mot VF nu än för fem år sedan. Tomas beskriver en istället känsla av att den hatiska stämningen har blivit värre med åren: ”Min bild är att hot, om man tänker sådant man kan polisanmäla, är inte jättevanligt medan hat och de hoten som är under gränsen för vad som är åtalbart har blivit vanligare och vanligare”. En del i förklaringen till den upplevda ökningen av hot och hat är den tekniska utvecklingen som innebär att det är lättare och mindre personligt att hota än tidigare, menar Tomas. ”Det tycktes och tänktes säkert väldigt mycket runt fikabord på arbetsplatser och så där tidigare också men det var ett rätt stort steg att ta en telefon och ringa eller kliva upp till en redaktion och säga vad man tyckte. Att skicka ett mail eller kommentera i sociala medier är mycket lättare.” Samtidigt är det inte hela förklaringen och Tomas utesluter inte att det har blivit en vanligare strategi för att påverka journalister och nyhetsrapporteringen, ibland på ett organiserat sätt. De beskriver dock alla att 2021 har varit ett ganska bra år med lite hot och hat mot media. Tomas upplevde till exempel att förtroendet för journalister ökade i samband med Corona och att kritiken inte varit lika aggressiv under 2021. Jenny menar att det har varit ganska lugnt för dem: ”Det är klart vi kan få kritik och hårda eller missnöjda kommentarer och så där, både mot publiceringen och oss som P4 Värmland eller Sveriges radio, men det är en väldigt liten del totalt sett skulle jag säga.”
Risker på kort sikt
De största riskerna de ser på kort sikt med hot och hat mot media är för reportrarnas välmående. ”Enskilda medarbetare kan ju tycka det är jobbigt att moderera en tråd eller så där. Det kan ta illa ändå även om det inte är regelrätta hot eller hat”, beskriver Jenny. Tomas har också fått se till att vissa reportrar har fått slippa sköta vissa bevakningar eftersom de har tagit illa vid sig eller skrämts för sin egen och sin familjs del. Det är också ett problem att hot och hat riktas mot de som ställer upp och intervjuas i media, alltså inte direkt mot journalisterna utan mot de som en nyhet eller reportage handlar om. Jenny beskriver exempelvis hur de ser till att medieovana personer kanske inte har med fullt namn så de inte ska riskera att råka illa ut för att de är med i radion. Tomas beskriver liknande situationer, hur de försöker förbereda personer som ställer upp på intervjuer och hur han har valt att anonymisera vissa i efterhand. Under 2021 har personer som valt att inte vaccinera sig blivit särskilda måltavlor för hat. När inslag eller artiklar görs med ovaccinerade eller personer kritiska mot coronarestriktionerna är kritiken eller hatet inte mot rapporteringen eller journalisten utan mot personen som intervjuats. Det ses som ett stort problem och är något det jobbas väldigt aktivt emot eftersom det drabbar personer som inte nödvändigtvis varit medvetna om risken att utsättas för hat eller valt att gå in i en offentlig debatt och eftersom det kan göra personer ovilliga att ställa upp i media.
Risker på längre sikt?
Det är lite olika hur man ser på hot och hat mot media och journalister. Tomas menar att målet är att påverka rapporteringen och få media att dra sig från att lyfta vissa frågor. Samtidigt kan det vara ett sätt att uttrycka kritik eller missnöje och behöver inte, särskilt i sociala medier, vara mer än en generellt hård jargong. Ingen beskriver idag någon större risk för att hot ska realiseras och eskalera till våld.
Jenny tycker det är viktigt att media inte ser det som att de inte kan rapportera om vissa frågor eftersom det leder till en hetsig diskussion. Tomas håller med om det som en självklar princip men menar samtidigt att hatstormar och upprepade hot påverkar i olika avgöranden och gör att reportrar, kanske omedvetet, i förlängningen väljer bort vissa saker i sin rapportering. Morgan håller delvis med: ”Folkets opinion påverkar ju sättet man angriper nyheter, sen hur mycket det gör det är en annan femma”. En medvetenhet om frågor som rör upp starka reaktioner, rutiner för hanterande av hot och hat samt stöd till de journalister som utsätts är alla tre överens om minskar effekterna av hot och hat mot media.
Hat och högljudda röster kan samtidigt också påverka vilka ämnen som får mer utrymme. Mer extrema rörelser arbetar exempelvis systematiskt för att flytta på gränserna för vad som anses okej och för att deras huvudfrågor ska lyftas och får stor plats i den offentliga debatten. Systematiserade hatkampanjer kan vara ett verktyg för att påverka vad som tas upp. Det innebär inte bara obehag för journalisterna som bevakar frågorna men kan också innebära att andra viktiga frågor inte uppmärksammas och att mindre högljudda röster inte hörs. Samtidigt är det en vanlig fråga för media. ”En del av vårat jobb är ju att ha örat mot marken och lyssna av ’vad är det folk är intresserade av och diskuterar’”, menar Morgan. Att media uppmärksammar de frågor som skapar stort engagemang är naturligt och det viktiga är snarare att rapporteringen görs på ett bra sätt.
