Kidnappa inte våra barn!

Vi borde ha sett det komma, vi borde ha fattat att det inte bara var något som händer där – där borta på andra sidan pölen. Vi vet ju av erfarenhet att allt, ja nästan allt i alla fall som man gör och säger där borta, förr eller senare hamnar här. Ibland är det såklart bra grejer, men också skit, som nu när vi tagit till oss vurmen för konspirationsteorier och desinformation med hull och hår.
 
Allt är Trumps fel
Nej, det där är inte sant men det är en lockande ”sanning” om man så vill och som jag nästan skulle börja tro på om jag fortsatte att driva min tes som följer här.
Hur som helst är det faktiskt så att den alternativa sanningen har vuxit lavinartat i USA sedan 2016. Det är pizzagate som handlar om Hillary Clintons pedofilring. Det är det stulna valet där manipulerade rösträkningsmaskiner sållade bort valsedlar med texten Donald Trump och det är återuppståndelsen där nämnda expresident ska stiga upp ur gatan på den plats där president Kennedy mördades och ta itu med den komplott som berövade honom den jordskredsseger han egentligen vunnit. Det här är bara några exempel. Utöver detta har pandemin utgjort en alldeles förnämlig jordmån för allehanda teorier som förr eller senare, oftast förr landar i någon gammal antisemitisk föreställning.
Allt det där såg vi hända och vi borde ha förutsett riskerna och förstått att det förr eller senare även skulle drabba oss. Nu är det precis det som händer och det med full kraft. Vi har sett det komma. Antivaxxrörelsen har försökt att göra det till sin framgångssaga med blandat resultat får man ändå säga men nu ser det faktiskt ut som om tiden är inne.
 
 
Svenska socialtjänsten kidnappar barn
Ok, vi har varit inne på temat tidigare här i Agerabloggen men det tål faktiskt att vridas och vändas på flera gånger. Jag pratar såklart om konspirationsteorier som likt en hydra med sina åtta huvuden och sin förgiftade andedräkt sprider död och elände. Som om inte det vore nog växer det också fram två nya huvuden för varje som huggs av. En metafor som dessvärre känns väldigt bekant i de här sammanhangen.
 
Senaste veckornas virala snurr kring ”sanningen” att svenska socialtjänsten kidnappar, förgiftar och säljer barn kan inte vara annat än verket av en hydra. För sant är det inte. Likväl hanteras det som en sanning i mängder av grupper på sociala medier och till och med av etablerade mediehus i framför allt arabisktalande länder. En sådan här ryktesspridning kan få väldigt allvarliga följder. Sanningen, jag menar den där riktiga som går att bevisa med fakta eller jämförelser får sig en ordentlig törn. De individer som redan trillat ner i kaninhålet, och tro mig det börjar bli trångt därnere, har redan bestämt vilken sanning de ska luta sig emot. Det blir hydrans sanning, inte sanningens sanning för den är tråkig och den överensstämmer inte med mina fördomar. Att tro på en lögn gör något med mig som person. För att försvara lögnen måste jag själv börja ljuga och när jag kommit så långt, ja då är det svårt att stanna. Det är som om bromsen slutat att fungera.
Spridningen av desinformation leder också till att personer med en våldsbejakande agenda dras till konspirationen likt flugor kring en sockerbit. Man finner näring i lögnen och så gör det man brukar, hatar och hotar den som utsetts till offer för lögnen. Nu är det inte så att alla som tillhör en våldsbejakande miljö tar till våld men bland dem som sitter fast i hålet finns det alltid någon som är beredd att gå till handling och det är illa nog.
 
Att sanningen drabbas och att våldsbejakande gärningspersoner kan genomföra våldsdåd är allvarliga saker och om det leder till att människor skadas eller dödas är det såklart katastrofalt. Men det finns en sak till som händer när sånt här händer som kanske är ännu allvarligare. Tilliten kommer till skada eller kanske till och med blir dödligt sårad.
 
Tillit är nog det finaste ordet jag vet i vårt svenska språk, länge var det näst vackraste ordet. Finast av alla var solidaritet men det är borta nu, försvunnet och vilse. Risken är dessvärre stor att det aldrig hittar in i vårt språk igen.
Därför är tillit nu det vackraste ordet och därför måste vi slå vakt om denna svenska paradgren som vi varit så bra på och som faktiskt skyddat oss länge mot hydrans attacker. Tilliten är den eld man svedde såren med och som hindrade hydrans huvud att växa ut igen. Tilliten är också det som kan förhindra att rykten som nu sprids inte kan slå rot.
 
Förlorar vi förmågan att känna tillit till våra medmänniskor, till våra myndigheter och till våra politiker – Ja då tappar vårt demokratiska samhälle den grund som det vilar på. Det är ett drömscenario för olyckskorparna jag pratade om i mitt förra blogginlägg, accelerationisterna. Du vet de som inte gör annat än önskar att samhället som vi känner det idag ska störta samman så att man likt fågel Fenix kan bygga sitt utopiska rike ur askan av det gamla.
 
Vad kan vi då göra? När skadan väl är skedd kan vi dessvärre inte göra så mycket, det tar i alla fall väldigt lång tid och kostar oerhörda insatser.
Det vi däremot både kan och ska göra är att förhindra att skadan uppstår. Visserligen är Kintsugi en vacker konst där man lagar ett sprucket krus med guld för att ge det som varit fördärvat ett nytt värde. Men som jag sa det kostar. Med ett aktivt förebyggande arbete där vi är noga med att inkludera (också ett fint ord) våra medmänniskor (inte heller så dumt) kan vi faktiskt återupprätta, laga och stärka vår tillit.
 
Om vi vill bevara och leva i ett samhälle som inte ständigt utsätts för desinformation, konspirationsteorier och rena lögner så måste vi bjuda till och anstränga oss så där lite extra, för vinsten av ett sådant arbete är långt utöver insatsen. Och det min vän är faktiskt sant på riktigt!
 
/Lars

Leave a Comment

Your email address will not be published.