Sitter på tåget och tänker – men inte på romarriket. Något jag faktiskt aldrig gjort, utom möjligen på historielektionerna i femte klass. Nej det jag tänker på är maskulinitet och varför vi inte har lyckats bättre i ett av världens mest jämställda länder.
Jag har varit inne på det här ämnet tidigare men tyvärr finns det fog att återkomma. Manosfären, toxisk maskulinitet, antifeminism och hypermaskulinitet. Det finns många begrepp för mäns vilja att dominera eller kanske rättare sagt för deras rädsla att förlora det privilegium man tidigare haft utan att behöva kämpa. Vi möter dem i de kriminella gängen som extremt lättkränkta män som kan höja sitt vapen för minsta oförrätt. Vi stöter på dem på högerextrema gym som mer liknar slagsmålsklubbar med filmen Fight Club som en slags förlaga. Tyvärr är det också många kvinnor och även barn som möter dem hemma. På den plats som borde vara den tryggaste platsen i tillvaron.
Är det trots- eller på grund av framstegen som den hypermaskulina mannen gör entré?
Delegationen för jämställdhet fyller i år 50 år och mycket har hänt sedan 1973. För väldigt många är jämställdhet idag helt naturligt och en förutsättning för ett öppet demokratiskt samhälle. Kanske är det just därför den toxiska maskuliniteten nu breder ut sig.
Läste i förra veckan en artikel i Dagens Arena skriven av Catrin Lundström som är biträdande professor i etnicitet och migration vid Linköpings Universitet. Hon förde in en intressant tanke i debatten om det manliga våldet som passar väl in i vad jag idag möter i arbetet mot våldsbejakande extremism. Hon ser framgångarna i samhället som en tänkbar orsak till den hypermaskulinitet som vinner mark idag. Ett resonemang som ter sig logiskt när man tänker efter. Vi män är en hopplöst bortskämd skara. Vana en oinskränkt makt och positionen som skapelsens krona. När vi nu steg för steg fråntas våra privilegier och tvärt om tidigare ordning måste göra rätt för vår position är det inte riktigt alla som klarar omställningen. Följden blir män som känner sig förfördelade och utser kvinnor till en grupp att klandra för sina egna tillkortakommanden.
Inom högerextrema- likväl som våldsbejakande islamistiska miljöer får mansrollen idag stort utrymme. Maskulina ideal lyfts fram och man pratar om hur manligheten är satt under hot. Samtidigt bryter deras käraste ägodel, kvinnan mot manssamhällets normer. Det kan vara i en hederskontext där kvinnor kastar sin slöja och går ut i förvärvslivet eller Gud förbjude de etniskt svenska kvinnor som sviker sin ras och bildar familj med en ”rasfrämling”. Männens försök att klamra sig fast vid en dominans som inte längre är önskvärd för dem allt längre ut i det utanförskap man redan iklätt sig. Frustrationen över saknaden slår då över i våld och kränkthet. Vapen som tyvärr ligger den försmådde mannen nära.
Man hade hoppats att allt det här handlade om några utrotningshotade dinosaurier till män som snart är borta men tyvärr pekar trenderna åt andra håll. En studie vid Göteborg Universitet som involverade tio EU-länder där man undersökte attityden till jämställdhet mellan unga killar och tjejer visade att Sverige var bland de länder med störst skillnad. En liten elevundersökning i två mellanstadieskolor, en på Östermalm och en i Järva bekräftar den bilden. Killarna i båda skolorna uppvisade klassiska mansnormer och drömde om att bli rika, fotbollsproffs eller att köpa statusprylar medan tjejerna framför allt i Järva drömde om rollen som läkare, lärare eller att bygga ett stort växthus för alla.
Det borde därför inte förvåna någon att figurer som Andrew Tate, Jordan Peterson eller The Golden One samlar miljoner följare på nätet som inget annat vill än att lära sig dominera och bli en ”riktig man”.
Jag brukar avsluta mina blogginlägg med en positiv vinkel, en möjlig väg framåt och en tanke om att vi nog reder ut det här. Skulle gärna vilja göra det även här men då måste vi hjälpas åt. Jag tror som Lundström i sin essä att det handlar om integration. Vi har idag stora svårintegrerade grupper i landet som måste anpassa sig till våra svenska normer och värderingar.
Det är grupper som i sig är väldigt olika men som har en viktig sak gemensamt – Sitt kön.
/Lars