En av de idag mest prioriterade och oftast ställda samhällsfrågorna handlar om hur vi ska bekämpa gängkriminalitet och andra former av brottslighet. Bland förslagen, och inte sällan i fokus, hamnar ofta förslag om att skärpa fängelsestraffen och bygga flera fängelser. Men vad innebär egentligen tillämpningen av straff i detta sammanhang? Många skulle förmodligen hålla med om att det kan beskrivas som en form av disciplinering, där syftet är att forma och kontrollera beteenden.
Det är lätt att falla för frestelsen att tro att längre fängelsestraff automatiskt löser problemet med brottslighet. Men en kritisk analys av denna strategi avslöjar dess begränsningar. Förvaring av kriminella i fängelser löser inte de underliggande orsakerna till brottslighet, och när straffet väl är avtjänat återvänder många till samma problematiska situationer som tidigare.
Så, är fängelsestraff verkligen den enda lösningen? Historiskt sett har disciplinering tagit olika former i olika epoker, och det är alltid relevant att reflektera över om dagens praxis är den mest ändamålsenliga och humana. Denna text förespråkar inte en specifik lösning på frågan om brottslighet och straff, utan utgör snarare en reflektion över vad som varit och landar sedan i några öppna frågor om vad som kanske skulle kunna bli.
Från brutalitet till subtilitet: Historiska perspektiv på makt och disciplin
Hos den franske filosofen och idéhistorikern Michel Foucault (1926–1984) kan vi hämta djuplodande resonemang om övervakning och straff för att få perspektiv på hur vi hanterar brottslighet och sociala problem i samhället. Vi ska därför fördjupa oss i Foucaults tankar och utforska hur de kan belysa och utmana våra nuvarande uppfattningar och strategier för att bekämpa brottslighet och främja trygghet.
I det moderna samhället har utövandet av makt och disciplinering genomgått en rad förändringar, vilka är centrala för Foucaults resonemang om övervakning och straff. Från brutala fysiska avrättningar till subtila metoder för maktutövning och disciplinering, har samhällets syn på kontroll och straff förändrats dramatiskt under de senaste århundradena. I dagens politiska klimat ser vi ofta politiker tävla om att visa en hård linje mot brottslighet genom att föreslå stränga straff och ökat fängelsebyggande. Men i detta kortsiktiga fokus på repressiva åtgärder riskerar det förebyggande arbetet att hamna i skymundan. Det är här Foucaults perspektiv blir värdefullt.
Historiskt sett har straff utformats för att vara synliga och spektakulära (och därmed avskräckande), med avrättningar som offentligt uppvisades för att demonstrera kungens makt. Under en relativt kort tidsperiod försvann dock den offentliga avrättningen till förmån för fängelsestraffet. Denna övergång markerade inte bara en förändring i straffets art utan också en djupgående förändring i hur makt och disciplinering utövades i samhället.
Foucault betonar att makt inte bara handlar om att få sin vilja igenom. Makt är inget som någon eller några har, utan måste ständigt organiseras och omorganiseras, utvärderas, omprövas, testas, skapas kunskap kring etcetera.
Integreringen av makt och kunskap: En ny epok i samhällets disciplinering
Disciplineringen representerade ett avgörande skede, där nya metoder för att utöva makt utvecklades. Genom disciplineringen integrerades makt och kunskap och bildade en nära relation. Denna sammansmältning resulterade i att kunskapen ökade effektiviteten och inflytandet för maktens utövande. Som följd började maktstrukturen aktivt att utnyttja kunskapsbildning som en central metod för att reglera samhället. I skolväsendet manifesterades disciplineringen genom framväxten av pedagogik. Fängelserna blev arenor för utvecklingen av kriminologin, medan militäranläggningarna gav upphov till en ökad förståelse för hur soldater bäst kunde tränas. Inom sjukvården växte medicin och folkhälsa fram som framstående kunskapsområden. På så sätt blev skolor, fängelser, militära enheter och sjukhus platser där makt och kunskap sammanflätades för att normalisera och anpassa individer efter samhällets krav och normer. Fängelset, som var en central del av disciplineringen, fungerade inte enbart som en plats för bestraffning utan också som en arena för korrigering och övervakning. Ett exempel på hur fängelsets principer och övervakningssystem återspeglades i andra delar av samhället kan vi hämta från skolvärlden. Precis som i fängelset reglerades elevernas beteenden och aktiviteter av strikta scheman och övervakning, vilket bidrog till att forma och disciplinera dem enligt samhällets normer och krav. På liknande sätt kunde man se liknande disciplinära strukturer och övervakningssystem i fabriker och sjukhus, där arbetarnas och patienternas aktiviteter och rörelser kontrollerades för att maximera effektiviteten och lydnaden gentemot arbetsgivare och vårdpersonal.
Panoptikonets makt: Övervakning och självreglering i moderna samhällen
Ett av de mest illustrativa exemplen på maktens övervakning är panoptikon, en arkitektonisk modell som utvecklades av filosofen Jeremy Bentham på 1700-talet. I ett panoptikon är fångarna placerade i celler runt en central vaktpost, där de ständigt är synliga för fångvaktarna, medan fångvaktarna förblir osynliga för fångarna. Denna effektiva form av övervakning skapar en känsla av osäkerhet hos de övervakade, eftersom de aldrig vet om de blir observerade eller inte. Detta leder till självövervakning och självreglering hos fångarna, även när de inte övervakas direkt.
Panoptikonets principer har applicerats på många moderna institutioner och strukturer i dagens samhälle. Till exempel kan vi se liknande övervakningsdynamik på arbetsplatser där chefer och arbetsgivare har möjlighet att övervaka sina anställdas aktiviteter genom övervakningskameror eller digitala spårningsverktyg. Även i digitala miljöer, som sociala medieplattformar och webbplatser, finns det en form av panoptisk övervakning där våra handlingar och beteenden kan spåras och övervakas av andra utan vår vetskap. Genom att förstå panoptikonets principer och dess tillämpningar i dagens samhälle kan vi reflektera över frågor som integritet, autonomi och maktrelationer i en alltmer övervakad värld.
Reflektion och framåtblick
Med hjälp av Michel Foucaults analyser av övervakning och straff kan vi förstå hur makt och disciplin har format och förändrat våra samhällen genom historien. Från brutal offentlig avrättning till moderna former av övervakning och fängelsestraff har vi sett hur olika institutioner och strukturer har spelat en roll i att normalisera och disciplinera individer. Detta väcker också viktiga frågor om våra nuvarande strategier för att hantera brottslighet och främja trygghet.
Denna text syftar inte till att förespråka en specifik lösning, utan snarare att belysa komplexiteten i dessa frågor och uppmuntra till djupare reflektion. När vi diskuterar övervakning och straff är det inte bara fråga om att tillämpa repressiva åtgärder utan också att förstå de strukturer och system som ligger till grund för dem. Därför är det viktigt att vi ställer oss själva kritiska frågor: Vilka är effekterna av vår nuvarande praxis? Hur påverkar den våra samhällen och individer? Finns det alternativa metoder för att hantera brottslighet som vi inte har utforskat tillräckligt? Genom att fortsätta undersöka och ifrågasätta dessa frågor kan vi komma närmare en mer rättvis och hållbar lösning för samhället som helhet.
Sara Johansson
Analytiker