Både de extrema miljöerna i sig och hur vi ska arbeta förebyggande för att förhindra radikalisering står idag inför stora förändringar. Organisationerna tappar i betydelse samtidigt som extremismens trådar väver nya maskor på nätet.
När vi precis börjat lära oss hur saker hänger ihop och hur jobbet ska skötas är det alltså dags att lägga gamla sanningar åt sidan och lära nytt.
Dags att lära nytt – Fast ändå inte.
Under många år har vi på Agera Värmland enträget arbetat för att sprida kunskap om hur den våldsbejakande extremismen är organiserad. Lokalt, i länet och nationellt. Vilka är grupperna och hur förhåller de sig tillvarandra inom det vi brukar benämna som de våldsbejakande miljöerna? Allt detta har vi pedagogiskt paketerat och presenterat vid ett otal utbildningstillfällen runt om i landet.
Nu när de flesta börjar få kläm på allt det här är det alltså dags att lära nytt!
Vi har vant oss vid att den våldsbejakande extremismen kunnat förklaras utifrån tre huvudgrupper eller miljöer. Var och en med en förhållandevis tydlig ideologi och agenda.
Det handlar om den radikalnationalistiska miljön som också ofta benämns som den högerextrema- eller vit makt-miljön. Vi har den autonoma, antidemokratiska vänsterextrema miljön och slutligen den våldsbejakande religiöst orienterade miljön. En miljö som på senare år i stort blivit synonym med våldsbejakande islamistiska grupper även om det är en grov förenkling av verkligheten. Inom dessa miljöer har vi sedan en rad olika organisationer där Nordiska Motståndsrörelsen, Antifascistisk aktion och Islamiska Staten är exempel som de flesta idag känner till.
Till de tre miljöerna har vi också kommit att foga en fjärde kategori som fått namnet den ensamagerande. Det är kring denna fjärde kategori som vår omsorg och möda bör riktas i arbetet framöver.
Vad är det då som håller på att hända?
Ja, allt och samtidigt inget är kanske svaret på den frågan. Miljöerna finns kvar, likaså organisationerna. Men, deras betydelse håller i grunden på att förändras. Samtliga miljöer har sedan länge funnits på nätet men rekrytering och verksamhet har ofta förlagts till det fysiska rummet. Gruppernas ideologiska fåror har också varit djupa med tydliga kanter mot sin omgivning.
Det som händer nu är att alltmer av verksamheten flyttar in på nätet. Helt eller delvis. Nya kanaler för rekrytering och umgänge upprättas och organisationstillhörighet är inte längre lika eftersträvansvärt. Idag följer man demografin vilket gör att Discord, Twitch, och andra spelsajter blivit rekryterarnas jaktmarker, helt enkelt för att det är där människor möts. Samtidigt som detta pågår luckras de ideologiska ramverken upp. Radikala men icke våldsbejakande tankar blandas med våldets retorik. Konspirationsteorier tar allt större plats och med dem också konspiratörerna som därmed blir en del av det nya. Alla åsikter och idéer blir som rätter på ett smörgåsbord, där var och en kan plocka ihop den ideologiska tallrik som passar för dagen.
Kring buffén samlas nu de gamla ideologerna, våldsverkarna, rättshaveristerna och sökarna som letar sanningar i verklighetens gränsmarker. Det som är det riktigt allvarliga är att man också flyttat barnbordet så att det numer står på samma ställe. Detta leder till att unga idag löper betydligt större risk att dras in i extrema och våldsbejakande miljöer än tidigare.
Vad gör vi nu då?
Med det nya kommer också nya utmaningar. Det som kan upplevas svårt är att inget längre är tydligt. Inga grupper med skinnskallar som drar fram i skolans korridorer, inga armbindlar med hammaren och skäran utan bara en massa unga, och vuxna med en laptop under armen och en smartphone i fickan. Här är det viktigt att inflika att det inte är livet online i sig som är problematiskt. Den nya teknologin ger oss fantastiska möjligheter att umgås och lära oss nytt. Det är de mörka krafterna som såklart vill ha sin del av kakan som vi måste försöka förstå.
Du kan dock vara lugn. Det nya vi nu måste lära oss handlar inte om att bli ett datatekniskt geni, utan om att plocka fram verktygslådans äldsta knep – att prata med varandra. Med tidiga insatser fyllda av tillit, inkludering och respekt för varandras olikheter bygger vi trygga murar mot extremistens argument.
Den som tillhör behöver aldrig söka.
Allt för mycket handlar idag om att straffa den som gör fel. Jag lovar det är mycket roligare att träffa dessa personer innan resan mot felen har startat. Du borde testa om du inte redan gjort det.
/Lars
