Identitet är såväl ett vardagsbegrepp som ett vetenskapligt sådant, och kan sägas handla om vem man är, hur man är, vad man vill bli och hur man visar sig för andra. Identitet kan också beskrivas som den osynliga tråd som väver samman våra liv och formar våra tankar, handlingar och föreställningar om oss själva och världen runtomkring. Även om identitet är något vi ofta associerar med individualitet så är grupptillhörigheten central. I vardagslag används begreppet ofta för att fastställa och avgränsa en individs tillhörighet utifrån föreställningar om likhet och skillnad. Likhet och skillnad är också något vi på Agera Värmland arbetar med dagligen utifrån visionen att vi ska leva i ett samhälle där vi utifrån våra olikheter ska kunna ta plats på lika villkor. Denna text lyfter ett antal sociologiska reflektioner kring identitetsformation och stereotypisering – och är sålunda en kort promenad genom landskapet ”jag”, ”vi” och ”de andra”.
* * *
En av de klassiska frågorna när våra identiteter diskuteras handlar om arv kontra miljö. Är vi alltid samma person innerst inne eller skulle vi vara helt annorlunda om våra liv sett annorlunda ut? Detta mynnar ut i synen på identitet som kärna eller process; huruvida vi har en fast grund som endast ändras lite under livets gång eller om vår identitet är något som kontinuerligt förändras i en ständigt pågående process? En annan klyfta inom synen på identitet handlar om identiteten som individuell eller kollektiv. Är identitet något man skapar själv eller något som konstrueras socialt och kulturellt? Kort sagt: hur mycket av ”oss” finns i oss från början och hur mycket tillkommer senare, till exempel genom våra sociala relationer?
Ett sociologiskt perspektiv på identitet beaktar samspelet mellan individen och samhället/gruppen. Samhälleliga aspekter, det vill säga faktorer som ligger ”utanför” individen och inte kan betraktas som en inneboende essens, kan röra sådant som arbete, familj, konsumtion, genus och sexualitet. Hur vi klär oss, hur och var vi bor, vad vi konsumerar, vad vi gör på vår fritid – allt detta är små pusselbitar som tillsammans ses som uttryck för vilka vi är. Samtidigt som andra skapar sin uppfattning om oss utifrån sådana små tecken, använder vi dem själva mer eller mindre medvetet för att signalera status och grupptillhörighet till omgivningen. Man kan kalla dem för identitetsmarkörer, små tecken på vilka vi är, eller vill vara.
Idag är identitetsskapande kanske mer komplext än någonsin tidigare, vilket skildrats av exempelvis den franske sociologen Pierre Bourdieu som beskriver hur kapital (eller status) inte enbart handlar om pengar utan också om kulturella tillgångar som utbildning, klädstil, musiksmak, intresse för konst etcetera. Att handla second hand kan idag handla om att man följer en trend såväl som att man är en miljömedveten konsument, och behöver alltså inte handla om ens ekonomiska status och att man inte har råd med annat. Sms-lån och liknande har vidare gjort det möjligt för folk att konsumera över sin inkomstnivå och ”köpa” sig de identitetsmarkörer man behöver för att associera sig med en önskad referensgrupp.
Vi lever idag i ett individualiserat samhälle där individen nästintill kan betraktas som ett heligt objekt. Den brittiske sociologen Anthony Giddens talar om det reflexiva identitetsprojektet, där vi idag skapar våra egna berättelser och väljer såväl vår kropp, vårt yrke som vår sexualitet. Graden av valbarhet kan förstås diskuteras, men nog är det så att det över tid skett en markant förändring. Smedens son blir inte längre nödvändigtvis smed. Idag har ramarna uppluckrats och individen har större möjlighet att själv forma sitt liv och sina förutsättningar.
Samtiden ställer krav på oss att vara rörliga och anpassningsbara och sträva efter det som något diffust brukar kallas ”självförverkligande”. Vi förväntas ha en flexibel identitet där vi byter arbete, gör karriär och ideligen strävar efter att förbättra oss själva och det egna livet. Den amerikanske sociologen Richard Sennett ser ett antal varningsflaggor kring detta och menar att det kan leda till en form av individualism som hotar att slå över i egoism och skapa en ökad polarisering i samhället mellan de som anses framgångsrika och de som inte anses vara det. Sennett lyfter bland annat hur arbetsmarknadens omstöpning kan få långtgående konsekvenser, detta genom att en ökad andel projektanställningar och mer frekventa byten av arbetsplats resulterar i att vi inte upplever någon kontinuitet med arbetskamrater. Sammantaget får vi större nätverk men färre nära relationer. Detta, menar Sennett, riskerar att leda till en försvagning av de sociala banden, det vill säga de relationer och förbindelser som människor har med varandra i samhället och som bidrar till att forma våra sociala nätverk och påverkar vårt beteende, våra värderingar och inte minst vår känsla av tillhörighet och samhörighet i samhället.
* * *
Vi människor kategoriserar ständigt varandra, något som resulterar i stereotyper, det vill säga grova förenklingar där man utifrån grupptillhörighet tillskriver individen särskilda egenskaper som tros vara gemensamma och typiska för gruppen. Föreställningar om en i gruppen inre likhet överskuggar alltså tanken om individuella variationer. Det finns såväl positiva som negativa aspekter av stereotyper. De är ett sätt att sortera information, att förenkla och begriplig- och begreppsliggöra en komplex omvärld. När skillnader mellan grupper betonas samtidigt som skillnader inom grupper inte uppmärksammas är rasism, sexism och klassförakt dock möjliga konsekvenser. På så vis kan vi se att stereotypa föreställningar ofta ligger till grund för olika diskriminerande praktiker.
Vi är ”duktiga” på att bestämma oss för hur något är och sedan hålla oss till det. Vi sorterar världen runtomkring oss och stoppar allt i tydliga stuprör och sen ”får det vara där”. Om du vill göra detta extra tydligt kan du ta en bit papper och rita en katt. Sedan ställer du dig frågan om detta var första gången du ritade en katt på det här sättet? Förmodligen har du ritat en katt på exakt detta sätt många gånger förr, då vi tenderar att ha en ”färdig” mall som vi följer gång på gång. Detta gäller såväl när vi ritar katter (eller för den delen något annat) som när vi mer allmänt reflekterar kring vår omvärld och väljer de gamla invanda tankebanorna framför att söka efter nya perspektiv.
Kollektiv identitet är beteckningen för det ”vi” som skapas när vi praktiserar det här stereotypa tänket. Det handlar om en föreställd gemenskap, till exempel ”vi akademiker”, ”vi värmlänningar” eller ”vi svenskar”. Sådana kollektiva identiteter kan vara såväl av godo som av ondo beroende av sammanhang. Den kollektiva identiteten ”svenskar” är i många sammanhang positivt laddad och inkluderande, till exempel vid idrottsevenemang. I andra sammanhang kan den vara exkluderande och rentav hotfull, när vissa grupper av individer gör anspråk på att äga benämningen och med våld eller hot om våld exkludera de som inte anses värdiga att upptas i gemenskapen. Rekryteringsprocesser är andra forum där stereotyper och föreställningar om identitet och vilka som passar in aktualiseras och kan få negativa konsekvenser för enskilda individer.
* * *
För att inte fastna i de här gamla stuprören och för att inte bli så endimensionell och kategoriserande så kan man anlägga ett intersektionalitetsperspektiv. Begreppet tillkom bland svarta feminister i slutet av 1960-talet som en kritik av den då dominerande feminismens sätt att se kön som homogent, det vill säga man pratade som om det gällde alla kvinnor överallt men utgick i praktiken från den vita medelklasskvinnan och var blind för andra maktdimensioner och aspekter än just kön. Det som aktualiserades i och med att intersektionalitetsperspektivet introducerades var en medvetenhet om att identiteter uppstår i skärningspunkterna mellan klass, kön, etnicitet, funktionalitet och en hel uppsjö av andra faktorer. Det handlar också om att förhålla sig kritiskt till de kategorier som skapas.
Bilden ovan visar en mängd cirklar, var och en representerandes en kategori som ofta tas i beaktande när vi tänker kring oss själva och andra. Våra identiteter består av alla dessa bitar och fler därtill, och olika bitar aktualiseras i olika sammanhang.
Kunskap om identitet, stereotypisering och intersektionalitet är avgörande verktyg för att motarbeta diskriminering och främja en mer inkluderande och öppen värld. Genom att förstå att människors upplevelser och möjligheter påverkas av en komplex blandning av faktorer som exempelvis kön, etnicitet, klass och ålder kan vi undvika att förenkla och generalisera. I stället kan vi erkänna mångfalden i människors livserfarenheter och sträva efter att tillvarata dessa. Det är genom att utmana våra egna stereotyper och förstå hur identiteter tar form och påverkar våra handlingar som vi kan skapa en mer inkluderande och solidarisk tillvaro med plats för alla.
Sara Johansson, analytiker VBE
