Det går inte riktigt att förklara vad diskriminering innebär med en enda mening. Men diskriminering handlar alltid om att behandla personer olika fast att man ska behandla lika, när personerna är i en liknande situation. Personer som har lika vårdbehov ska få lika vård, personer som har lika CV:n ska ha lika möjlighet att få komma på jobbintervju och studenter som svarar lika på tentan ska få lika betyg, och så vidare. Diskriminering uppstår när det här inte funkar och det drabbar en person utifrån en diskriminerinsgrund, inte utifrån en saklig, och därför godtagbar, anledning. 

Definitionen av diskriminering finns i diskrimineringslagen och innebär alltid att diskrimineringen har en koppling till en ”diskrimineringsgrund”. I lagen finns sju diskrimineringsgrunder: kön, könsidentitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning och ålder. Anledningen till att det finns diskrimineringsgrunder i lagen är att det historiskt och internationellt sett finns en ökad risk för olika minoritetsgrupper att utsättas för diskriminering. Och här har olika länder gjort lite olika. Vissa länder har många fler diskrimineringsgrunder och vissa länder har inga bestämda diskrimineringsgrunder.  

Utsatthet och orättvisor som drabbar människor utifrån till exempel klass, kroppsstorlek eller politisk åsikt omfattas inte i dagsläget av den svenska diskrimineringslagen. Här finns en del olika åsikter om vad som egentligen borde gälla. Samtidigt som det är viktigt att det finns ett extra skydd för grupper som löper en extra risk att utsättas för diskriminering, kan det vara komplicerat att avgöra vilka som borde få ha ett skydd i diskrimineringslagen och inte. I grund och botten handlar det om att jämna ut skillnader mellan människor som varit förhållandevis ihållande och i många fall mycket utbredda i samhället och i världen. Men det är inte glasklart hur dessa skillnader ser ut mellan olika grupper i olika sammanhang och detta kan också förändras över tid vilket vi behöver komma ihåg.  

Resonemanget har hittills varit att det skydd som inte ges via diskrimineringslagen ändå ges i andra lagar, för ingen får ju utsättas för godtycklighet eller maktmissbruk. Förbudet mot diskriminering är en central del i ett större system som handlar om rättssäkerhet. Alla samhällsinstitutioner måste värna om rättssäkerheten eftersom de står i en maktposition till oss människor. Rättssäkerhet handlar om att alla har ett generellt skydd från övergrepp, orättvisa och maktmissbruk från samhället. Förbudet mot diskriminering handlar om samma sak men har det extra målet att motverka utsatthet som tenderar att drabba vissa grupper mer.   

Många som vänder sig till oss på antidiskrimineringsbyrån är osäkra på vad diskriminering innebär och vilka orättvisor det är som omfattas. Det finns också flera vanliga missförstånd kopplat till vad diskriminering är. Det är till exempel vanligt att man tror att det måste finnas en ond avsikt bakom diskrimineringen. Men så är det inte och diskriminering kan ofta bero på okunskap och fördomar. Det krävs inte att den som diskriminerar har en avsikt att göra det, tyvärr händer det, men det krävs inte för att diskrimineringen ska vara olaglig.   

Nine Karlsson Norman,
Jurist och handläggare