Så här i påsktider funderar jag lite över i vilken grad Jesu korsfästelse har kommit att påverka den antisemitism vi ser i världen idag. Narrativet om att judarna mördade Jesus och för alltid ska straffas för sitt Gudamord har överlevt i tvåtusen år. En berättelse som uppstått ur människans till synes omättliga behov att hitta en syndabock. Ett behov som sedan blivit måltavla för ett annat, inte så klädsamt drag nämligen - hämnd.
Hämnd, ett verktyg som har kommit att bli terrorismens kanske främsta men samtidigt mest felriktade drivkraft i vår tid.
I hämndens märkliga logik kom sedan Akilovs handling att utgöra en del av ett annat brutalt dåd där helt oskyldiga människor blev måltavla för det terroristen kallar hämnd.
Alla dessa händelser handlar dock inte om hämnd. Du kan inte hämnas någon som inget gjort. Slår man upp ordet hämnd i en ordbok är förklaringen ”Straff mot någon för en skada man tillfogats”. Besökarna i Masjid al-Noor moskén hade inte uppmanat Rakhmat Akilov att köra en lastbil utför Drottninggatan. Ingen av flanörerna den tidiga vårdagen i Stockholm hade heller deltagit i striderna mot IS i Syrien.
Morgan Finnsjö på Expo publicerade en utmärkt artikel på ämnet strax efter attentaten på Sri Lanka där han bland annat skriver; ”Terrorns logik, spiralen av falsk hämnd, strider mot allt förnuft, mot all rättvisa och mot det mänskliga samhällets grundprinciper”
Hämnden är heller inte alltid terroristernas egen berättelse utan något vi som betraktare lägger till i vår strävan att finna en logik i det vi inte kan förstå. Vi måste vara vaksamma och inte godta den så flagrant felriktade logiken om hämnd. Om vi gör så legitimerar vi också terrorismens världsåskådning som säger att hämnd kan utkrävas mot oskyldiga.
Accepterar vi terroristens syn på hämnd riskerar också våldet mot asiater i New York för Kinas påstådda skuld kring Corona eller angreppen på judar i Malmö för Israels politik i mellanöstern att fortgå. Och vi kommer då att vara en del av att det händer.
Se därför terrordåden för vad de är – ett fegt mördande av oskyldiga människor för att tillfredsställa någons makabra behov att utöva makt.
Terroristerna kommer för övrigt alltid att misslyckas i sin strävan att orsaka splittring och förändra samhället enligt deras måttstock. Det enda man lyckas med är att föra människor samman och bilda enad front mot det orättfärdiga våldet. Men det får bli föremål för ett alldeles eget blogginlägg en annan gång
/Lars