När idrott blir en arena för radikalisering

Tänk dig en ung kille som precis börjat träna MMA. Han älskar sporten, adrenalinet och den fysiska utmaningen. Men han möter också vissa träningskamrater som pratar om mer än bara slagkombinationer och sparkar. Sakta men säkert exponeras han för idéer om "riktig maskulinitet", om hot mot samhället och om att "rätt" människor måste stå upp tillsammans och försvara sig. Vad börjar som en oskyldig träningsmiljö kan ibland utvecklas till en plats där extrema idéer sprids och normaliseras.

Sara Johansson
2025-03-28
Två personer som utövar kampsport i en träningslokal

Idrott är en av de mest inkluderande och positiva krafternai samhället. Det bygger gemenskap, det stärker individer och ger unga en känslaav tillhörighet. Men just dessa faktorer – samhörighet, identitet och disciplin– kan också utnyttjas av extremistiska grupper. Kampsport, särskilt MMA, harblivit en plattform där vissa radikala grupper försöker rekrytera unga mängenom att koppla fysisk styrka till ideologiska budskap.

 

MMA och kampsport som plattform för rekrytering ochradikalisering

MMA har på senare år vuxit enormt i popularitet och lockarmänniskor från alla samhällsskikt. För de allra flesta är det en sport somhandlar om disciplin, självutveckling och gemenskap. Men precis som i andramiljöer där unga söker tillhörighet, har extremistiska grupper upptäckt enmöjlighet att utnyttja sporten för sina egna syften. Forskning visar att vissahögerextrema grupper ser MMA som en plattform där de kan sprida sina idéer.Sportens fokus på fysisk styrka och kamp passar in i deras ideologiska budskapom makt och hierarki. I dessa kretsar romantiseras en slags "äkta"maskulinitet – en där våld ses som ett naturligt uttryck för dominans och därfysisk konfrontation blir ett sätt att bevisa sin manlighet. Detta narrativ kani sin tur kopplas till högerextrema föreställningar om att "försvaranationen" eller bekämpa påstådda hot utifrån.

Det är samtidigt viktigt att understryka att MMA i sig inteär kopplat till högerextrema idéer, och att de allra flesta utövare inte harnågot med denna typ av ideologi att göra. Tvärtom är kampsport i mångaavseenden en av de mest inkluderande idrotterna som finns, med utövare frånalla bakgrunder. Problemet uppstår när extremistiska grupper aktivt söker sigtill dessa miljöer för att rekrytera nya anhängare och använda sporten som endel av sin propaganda. Kampsport bygger på disciplin, styrka och fysisk konfrontation,och i många miljöer finns en stark betoning på tuffhet, smärttålighet ochdominans. Dessa aspekter behöver inte i sig vara problematiska, men när dekombineras med en machokultur där svaghet ses som något föraktligt, eller närvåldet romantiseras bortom sportens ramar, kan det skapa en grogrund förextremistiska idéer. Det är i denna gråzon som vissa aktörer försöker kopplaidrottens värderingar till en ideologisk agenda, där fysisk styrka och kampblir en symbol för politisk eller moralisk överlägsenhet.

Det är naturligtvis inte bara högerextrema grupper som seren möjlighet att använda idrott i ideologiska syften. Oavsett ideologiskhemvist delar många extremistiska rörelser en fascination för våld, disciplinoch maskulinitetsideal där fysisk styrka kopplas till makt och dominans. Sport,särskilt kampsport, blir i dessa sammanhang inte bara en fritidsaktivitet utanockså ett verktyg för rekrytering, identitetsskapande och ideologisk fostran.Ett uppmärksammat exempel är den tyske Muay Thai-mästaren Valdet Gashi, som2015 reste till Syrien för att ansluta sig till IS och senare dödades. Innandess hade han organiserat MMA-träningar för unga män i Schweiz, där träningenanpassades efter religiösa regler och där flera deltagare senare tros haanslutit sig till IS. Även fotboll har använts som en rekryteringsarena, bådeav islamistiska och högerextrema grupper. I flera europeiska länder harhögerextrema nätverk infiltrerat supportergrupper och huliganmiljöer för attsprida sin ideologi. Här används nationalism, våld och stark gruppgemenskap somverktyg för att locka nya anhängare. IS har i flera fall använt framståendeidrottare som förebilder för att inspirera unga att ansluta sig, som i falletmed den kazakiske fotbollsspelaren Aybek Gubaydullin och den brittiske talangenFabio Pocas, som båda tros ha rest till Syrien för att strida.

 

Högerextrema rörelser och kampsport – en farlig allians

Under de senaste decennierna har delar av kampsportsscenen,särskilt MMA, blivit något av en magnet för högerextrema aktörer. För dessagrupper handlar det inte bara om fysisk träning – de ser sporten som en vägtill att bygga upp en våldsberedskap, stärka sin gemenskap och sprida sinideologi. Genom att både organisera egna träningsnätverk och turneringar ochinfiltrera befintliga klubbar skapar de miljöer där kampsport blir mer än baraen idrott – den blir ett verktyg för politisk radikalisering. Högerextremarörelser har länge romantiserat idrottande, i synnerhet kampsport, som ensymbol för fysisk och mental överlägsenhet. Redan i början av 1900-talet sågfascistiska rörelser fysisk styrka och disciplin som avgörande för att forma"den nya människan". Hitler själv hyllade kampsport som ett sätt attfostra soldater för en kommande kamp. Samma idéer lever vidare i dag, därhögerextrema grupper ser MMA som ett sätt att förbereda sig för en påståddframtida konflikt – ett "krig" där deras världsbild ska försvaras medvåld. En av de mest framträdande miljöerna idag är Aktivklubb-nätverket, därkampsport och styrketräning kombineras med radikalnationalism. Här är måletinte bara att träna, utan att skapa en disciplinerad och lojal grupp som ärredo att agera när det behövs. MMA blir därmed ett sätt att bygga ett ökat våldskapital– en fysisk och mental beredskap för konfrontationer med politiska motståndare.

Spridningen av dessa idéer sker dock inte bara inom slutnagrupper. Forskning visar att högerextrema aktörer också söker sig till vanligagym och träningsklubbar för att rekrytera nya anhängare. Här sker påverkan organisktoch subtilt – genom kamratskap, det gemensamma träningsintresset och känslan avatt dela något. Det börjar kanske med en oskyldig träningssession, men kansnart övergå till diskussioner om nationalism, "hotet mot vår kultur"och behovet av att "försvara sig". MMA:s popularitet gör sporten tillen på många sätt idealisk rekryteringsplattform. Kampsport lockar unga män somtilltalas av värden som styrka, disciplin och gemenskap – värden som ävenextremhögern exploaterar. I en miljö där fysiska och mentala prövningar ärcentrala blir det lätt att koppla samman dessa med en ideologisk berättelse omkamp, motstånd och lojalitet. Detta betyder som sagt inte att MMA ellerkampsport i sig bygger på en högerextrem grund – tvärtom utövas sporten avmänniskor från alla bakgrunder och är på många sätt en av de mest inkluderandeidrotterna med ofta låga trösklar för deltagande. När extremistiska grupperaktivt söker sig till dessa miljöer för att rekrytera, påverka och bygga uppsin egen våldsberedskap, finns emellertid en reell risk att sporten utnyttjas isyften långt ifrån dess ursprungliga anda.

 

Kraften i kampsport – från utmaningar till möjligheter

Sammanfattningsvis erbjuder kampsport och MMA, trots sinpotential att fungera som en grogrund för radikalisering, även en kraftfull arenaför att motverka extremism. Initiativ från Storbritannien, Tyskland och Polenhar visat hur man kan använda sporten som ett verktyg för att förebyggaradikalisering och främja kritiskt tänkande. Genom att utbilda tränare ochskapa positiva och inkluderande gemenskaper för ungdomar kan vi stärka förmåganatt känna igen och motverka farliga ideologiska influenser och deras dragkraftinnan de får fäste.

Tänk tillbaka på den unge killen i början av texten. Förhonom handlar MMA-träningen om att utmana sig själv, känna tillhörighet ochutvecklas både fysiskt och mentalt. Men om vi inte agerar medvetet, kan han sommånga andra lockas in i en miljö där idrottens positiva kraft kan förvrängastill något destruktivt. För att göra skillnad krävs långsiktiga,välkoordinerade och inkluderande insatser. Vi måste arbeta med de normer somgenomsyra idrotten och försäkra oss om att de är sunda och inkluderande, ochatt vi aktivt motverkar de hierarkiska och våldsromantiserande föreställningarsom extremistiska grupper försöker exploatera. Med ett sådant arbete kan vi geunga möjligheten att växa i träningsmiljöer som inte bara främjar fysisk utanockså mental styrka, där kampsport blir ett verktyg för personlig utveckling,respekt och samhörighet i stället för radikalisering. Den kille som börjar medMMA på jakt efter styrka och gemenskap kan, om vi agerar rätt, fortsätta sinresa i en riktning som bygger honom till en bättre och mer medveten individ –en individ som inte bara är stark i kroppen utan också i sitt tankesätt och sinförståelse för samhället omkring sig.

I ljuset av dessa reflektioner står det klart att även omutmaningarna är stora, erbjuder sporten en unik möjlighet att stödja och formaframtida generationer. Genom att fortsätta utveckla och implementera medvetna, förebyggandeåtgärder kan vi vända potentiella risker till styrkor, där kampsport inte barafungerar som en arena för fysisk utveckling, utan även som en kraft för attfrämja inkludering, tolerans och ideologisk motståndskraft.

Sara Johansson
2025-03-28